Lego för kreativitet eller en effektiv bromskloss?

Så gott som i alla barnfamiljer finns legoklossar och färdiga byggsatser med diverse olika tema, beroende på ålder och intresse i familjerna. Anders Milder  skriver i SDS den 11 juni 2012 om Fabriker och mallade drömmar som fokuserar på "att slå vakt om den traditionella skolan är en effektiv bromskloss för kreativitet , innovation och egensinnighet." (Milder, SDS B4).

LEGO är ett system av byggelement av plast som utvecklades 1949 av dansken Godtfred Kirk Christiansen (1920-1995). Det tillverkas och säljs av det danska leksaksföretaget LEGO A/S. LEGO kommer från danskans leg godt, på svenska "lek bra." LEGO introducerade de första plastklossarna 1949 under namnet Automatic Binding Bricks. Dessa tidiga klossar såldes i askar med klossar i olika storlekar som kunden fick bygga samman efter eget huvud.

h

Photo credit: S.W. Clyde, National Scenic  
 Byways Online

Under 1990-talet befann sig Lego i kris. De lösa legobitarna i boxar sålde allt mindre. Först när ledningen bytte inriktning och satsade på byggsatser vände utvecklingen och företaget kunde räddas. Sedan 2000-talet har LEGO tillverkat en rad olika byggsatser med figurer och scener ur Hollywoodfilmer. I samband med premiärerna av Episod I, II och III av Star Wars-filmerna gjordes exempelvis LEGO-figurer av Luke Skywalker, Darth Vader, Han Solo med flera. Även skepp från filmerna, som Millennium Falcon har använts som förlagor till Legobyggsatser. LEGO har även gjort Legobyggsatser med Harry Potter, Indiana Jones, Spindelmannen med mera.

 



 




       

Skiftet i produktionen innebar att förutsättningarna för leken förändrades. Barnen gick från att skapa  utifrån sina egna huvuden och kreativitet till att följa exakta instruktioner. Legovärldarna byggs idag steg för steg – och sätter man inte samman bitarna på det sätt som står i manualen har man gjort fel skriver Mildner. Känns pedagogiken igen? Seth Godin, amerikansk författaren tar Lego som ett exempel i ”Stop Stealing Dreams” – ett försök att starta en bred debatt om hur skolan måste omformas. För varför är det egentligen lättare att sälja byggsatser än lösa bitar i en tid som vår? Kanske eftersom instruktionsmanualskulturen svarar exakt mot vad föräldrarna förväntar sig av sina barn och vad barnen har drillats till att göra i skolan. Godin skriver: Vi går in i en tid där idéer och nytänkande kommer att vara fullständigt avgörande. Ändå lär vi dagens unga att det viktigaste är att de följer mallar och instruktioner. Han för det så långt att kanske har ekonomin i och med detta förändrats för alltid.

                                                                                    

David Weinberger har påpekat att den smartaste personen i ett rum inte längre är den som står längst fram och föreläser. Eller ens den kollektiva kunskapen som finns bland personerna som sitter och lyssnar. Nej, den smartaste personen i rummet är rummet självt, det nätverk som sammankopplar människorna och tankarna som finns där med dem som befinner sig utanför. Frågan är då: hur bygger vi sådana smarta rum? Eller kanske: vad händer med de barn som inte får tillgång till sådana? Detta är inte något som dagens skola ens försöker besvara. Liknande tankegångar tas upp i A New Culture of Learning by Douglas Thomas and John Seely Brown. De fokuserar på kollaborativt lärande och tar upp spel och spelmiljöer som lärande miljöer. Det kollaborativa lärandet är också något som Downes och  Siemens förespråkar o konnektivsmen som lärandets teori.

                               

Istället för nytänkande inom utbildning slås vakt om den traditionella utbildningen som institution. Lärandefabriker skapas som fjärmar sig från utvecklingen i resten av samhället, där skolans definition av kunskap mer och mer handlar om i vilken grad eleverna förmår att anpassa sig till systemet. Seth Godin lyfter fram vikten av drömmar. Hur lär vi våra barn och oss själva att bry oss att förverkliga dem? Hur skapar vi lärande miljöer som inte dödar drömmar utan istället när dem – tillsammans med egenskaper som ibland kallas generella kompetenser, för övrigt målområden som framförs inom EU. Egenskaper som inte är mätbara såsom kommunikationsfärdigheter, innovation, mod, stolthet, kunskapstörst och vilja?

Milder, såom flera andra runt om i världen debatterar såledeses att man med rätta kan fråga sig vad vår syn på skolan egentligen säger om oss. Att vi istället för att omformulera vår syn på lärandet ägnar vår tid till att bygga en så effektiv bromskloss som möjligt för kreativitet, innovation och egensinnighet genom att ständigt betona och belöna helt andra saker. 

Stop steeling dreams (What is school for)